Et kryss for mye... gjorde at ikke alle fikk tillatelse til å kommentere uten å logge seg inn først. Nå er det derimot mulig. I klartekst: du kan kommentere andres innlegg fritt, men vil du lage et eget innleg (en post) må du logge deg inn først.
Hilsen
Atle
lørdag 17. november 2007
fredag 16. november 2007
Till alla stickningsfrälsta!
Igår kom nya numret av tidningen "Turist" (Svenska turistföreningens medlemstidning; jättebra) i min brevlåda. Och vad hittar jag i den? Jo en artikel om nya trenden stickning! Det stickas tydligen för fullt runt hela riket. I Åhus finns ett nyöppnat stickkafè. Tidningen tipsar om ettantal länkar, bl a www.stickamera.nu och www.sticka.org
Mvh
Anna Witt
Mvh
Anna Witt
torsdag 15. november 2007
Tusen takk for sist!
Jeg synes det var to fine men intense og hektiske dager. Gjennom at vi går inn i hverandres tekster føler jeg jo at vi kommer nærmere hverandre enn om vi bare hadde snakket sammen om andres tekster. Det er også en side ved dialogseminarmetoden. Maria har et sted sagt at teksten og samtalen tar oss til "olika platser" og jeg tror i tillegg at det også gjelder i forhold til oss som mennesker. Den personlige teksten tar oss til "olika platser" hos oss selv.
Til tross for at jeg har vært fullt opptatt i dag er det mange tanker som har surret rundt i hodet. Da jeg sa "och jag forskar på mig själv" under presentasjonen overfor journalistene, så er det litt sant. For meg er dette også et erkjennelsesprosjekt. Det har så mange tråder inn til meg sel, min måte å se på og agere i verden. Jeg tror tanken om "Att skriva i hop sig" er veldig viktig og at den blir viktigere og viktigere fordi alt går så fort i vår tid og vi skal oppleve så mye. Refleksjonsrommene har en tendens til å bli borte og jeg tror det er et alvorlig problem. Vi blir så opptatt med alt det vi skal gjøre (på jobb og privat) at vi ikke har tid til å reflektere over de store utfordringene i livet og vi bare står på...
Dialogseminaret vårt blir derfor et viktig mellomrum som føder et ønske om å fortsette dialogen for de den er så vesentlig.
Til tross for at jeg har vært fullt opptatt i dag er det mange tanker som har surret rundt i hodet. Da jeg sa "och jag forskar på mig själv" under presentasjonen overfor journalistene, så er det litt sant. For meg er dette også et erkjennelsesprosjekt. Det har så mange tråder inn til meg sel, min måte å se på og agere i verden. Jeg tror tanken om "Att skriva i hop sig" er veldig viktig og at den blir viktigere og viktigere fordi alt går så fort i vår tid og vi skal oppleve så mye. Refleksjonsrommene har en tendens til å bli borte og jeg tror det er et alvorlig problem. Vi blir så opptatt med alt det vi skal gjøre (på jobb og privat) at vi ikke har tid til å reflektere over de store utfordringene i livet og vi bare står på...
Dialogseminaret vårt blir derfor et viktig mellomrum som føder et ønske om å fortsette dialogen for de den er så vesentlig.
onsdag 10. oktober 2007
I all musik kan man se så gott som allting
Stort tack Atle för att du fixade denna blogg! Vilken fantastisk kurs vi går! Mitt huvud är fullt av tankar som vill redas ut och hitta rätt.
Här kommer ett citat ur min favoritbok "Grupp Krilon", beträffande musik;
"I all musik kan man se så gott som allting. Med musiken är det som med det fattiga spanska värdshuset, någon har berättat om, där man kan få allt - bara man själv har det man vill ha, med sig när man kommer dit. I musiken kan man se strömmande vatten, springande, vilda hästar med långa, fladdrande manar, se vind som stryker över skogstopparna eller genom sädesfälten, och stranddyningar som häver sig, bryts i vattenväggar och skum och risslande rinner tillbaka in i nästa, överväldigande våg. I musiken kan man också se enbart nottecken, om man har det bildsinnet, det räknesinnet. Vad såg de sju männen? Det är valfritt för berättaren, författaren, att bestämma, det är valfritt för läsaren, lyssnaren. När blicken, den inre, väsentliga, verkligt åskådande får vandra som mänskans drift leder den, då vill den stanna vid det närmaste, även om den avskyr det, i jaget, det egna, det som har med det egna att göra. Eller den vill fly bort från det egna; men också denna önskan bestäms av jaget, den är lydnad mot dess befallning. Livet är något av handlande och mycket av skådande. Livet förbrukas mer än det levs. Luckor öppnas under musiken, luckor som är stängda eller halvt stängda mot det förflutna och mot framtiden. Man tänker inte, man ser. Regn av blommor, eller stenskred kanske, men man själv är med där: erövringar av lycka eller förlusten av den. Klar stjärnnatt, översnöade fält under månen, ett ansikte, ett rum, minnen. Minnen, det är var livet får tillbaka av vad det förbrukat och av det som förbrukats, det är vad mänskan får tillbaka av det hon förbrukat - får tillbaka på detta sätt. Oro eller lugn, det är återbetalningen, det är vinsten, resten, livsmaskinens produktionsresultat."
Här kommer ett citat ur min favoritbok "Grupp Krilon", beträffande musik;
"I all musik kan man se så gott som allting. Med musiken är det som med det fattiga spanska värdshuset, någon har berättat om, där man kan få allt - bara man själv har det man vill ha, med sig när man kommer dit. I musiken kan man se strömmande vatten, springande, vilda hästar med långa, fladdrande manar, se vind som stryker över skogstopparna eller genom sädesfälten, och stranddyningar som häver sig, bryts i vattenväggar och skum och risslande rinner tillbaka in i nästa, överväldigande våg. I musiken kan man också se enbart nottecken, om man har det bildsinnet, det räknesinnet. Vad såg de sju männen? Det är valfritt för berättaren, författaren, att bestämma, det är valfritt för läsaren, lyssnaren. När blicken, den inre, väsentliga, verkligt åskådande får vandra som mänskans drift leder den, då vill den stanna vid det närmaste, även om den avskyr det, i jaget, det egna, det som har med det egna att göra. Eller den vill fly bort från det egna; men också denna önskan bestäms av jaget, den är lydnad mot dess befallning. Livet är något av handlande och mycket av skådande. Livet förbrukas mer än det levs. Luckor öppnas under musiken, luckor som är stängda eller halvt stängda mot det förflutna och mot framtiden. Man tänker inte, man ser. Regn av blommor, eller stenskred kanske, men man själv är med där: erövringar av lycka eller förlusten av den. Klar stjärnnatt, översnöade fält under månen, ett ansikte, ett rum, minnen. Minnen, det är var livet får tillbaka av vad det förbrukat och av det som förbrukats, det är vad mänskan får tillbaka av det hon förbrukat - får tillbaka på detta sätt. Oro eller lugn, det är återbetalningen, det är vinsten, resten, livsmaskinens produktionsresultat."
tirsdag 9. oktober 2007
Velkommen til vår refleksjonsblogg!
Dette er stedet hvor vi kan diskutere, reflektere og komme med tips til videre lesning. Jeg kommer snart tilbake (i løpet av helgen) med en enkel bruksanvisning på hvordan du kan lage innlegg. Det fine med en blogg er at alle innleggene kan kommenteres. Det kan alle gjøre direkte her. For å legge ut egne innlegg må du logge deg inn. Passord og brukernavn kommer på egen epost sammen med en bruksanvisning.
Hilsen
pi@tle
Hilsen
pi@tle
Abonner på:
Innlegg (Atom)