Et av de sterkeste minnene mine fra vår eksamen i høst var selve eksamen med Sven's fremføring av Fritjof i Arkadien. Her forteller Sven litt mer om bakgrunnen og kommer med noen tips til den som vil lese mer. Jeg inviterer samtidig dere til å skrive litt om deres forhodl til Evert Taube. Du kan bruke comments nedenfor (hvor jeg også skal legge inn en liten kommentar) .
Hilsen Atle
Lenke til teksten til Fritjof i Arkadien
Lenke til teksten til Fritjof i Arkadien
I Skien i Norge finnes det tydeligvis en Taube-entusiast ved navn Ivar A Skifjeld. Han har også en del å komme med til visa om Frithiof i Arkadien.
Fra Sven:
Analysen av Fritiof i Arkadien är helt och hållet min egen, så den har jag inte läst någonstans, mer än att jag slog upp Arkadien och Vergilius i Nationalencyklopedin. Konstigt nog tycks vi inte se det som ligger framför näsan på oss i en text. När man väl sett Skapelseberättelsen, Vergilius och Botticelli sammanvävda med en tjugotalsschlager, och det gamla Europas kvinnor ställda bredvid Nya Världens, ja då tycks det ju självklart alltihop.
Analysen av Fritiof i Arkadien är helt och hållet min egen, så den har jag inte läst någonstans, mer än att jag slog upp Arkadien och Vergilius i Nationalencyklopedin. Konstigt nog tycks vi inte se det som ligger framför näsan på oss i en text. När man väl sett Skapelseberättelsen, Vergilius och Botticelli sammanvävda med en tjugotalsschlager, och det gamla Europas kvinnor ställda bredvid Nya Världens, ja då tycks det ju självklart alltihop.
Andra sånger som också är mycket sinnrikt konstruerade (men naturligtvis ur helt andra aspekter!) är exempelvis Så skimrande var aldrig havet, Kom i min famn (Sommarnatt) och Damen i svart med violer.
Så det är bara att sätta sig ner och läsa, spela, sjunga och iaktta texterna uppmärksamt. Då ser man efter ett tag hur han gjort (Aha! Vilken rackare! tänker man), vilket ger en ytterligare förhöjd njutning av
Taubes sanslösa förening av intellekt – som nästan aldrig syns på ytan, och sensualism – som däremot känns på djupet.
Kolla också in Taubes tolkningar av fyra shakespearesonetter, som han kallar Di ktaren och tiden . När man gjort detta kan man roa sig med att försöka göra en egen tolkning av en av dessa sonetter (rimmade enligt shakespeares mönster) och därefter begrunda resultatet. Det är mycket givande.
Ett skakande kvinnoöde gestaltas i M ålaren och Maria-Pia, en sång som Taube själv aldrig spelade in. I slutraden drar han undan ridån och bakom kvinnan i Ligurien står historiens alla kvinnor som krossats av den manliga imperialismens meningslösa våld. En av hans starkaste sånger. Rätt tolkad blir den fasansfull..
Två bra böcker om Taube är den som Mikael Timm har skrivit, liksom Georg Svenssons. Det lär ha kommit en ny (bra!) bok av en ung forskare i Göteborg vars namn jag inte kommer ihåg just nu.
Hilsen
Sven
