Et av de sterkeste minnene mine fra vår eksamen i høst var selve eksamen med Sven's fremføring av Fritjof i Arkadien. Her forteller Sven litt mer om bakgrunnen og kommer med noen tips til den som vil lese mer. Jeg inviterer samtidig dere til å skrive litt om deres forhodl til Evert Taube. Du kan bruke comments nedenfor (hvor jeg også skal legge inn en liten kommentar) .
Hilsen Atle
Lenke til teksten til Fritjof i Arkadien
Lenke til teksten til Fritjof i Arkadien
I Skien i Norge finnes det tydeligvis en Taube-entusiast ved navn Ivar A Skifjeld. Han har også en del å komme med til visa om Frithiof i Arkadien.
Fra Sven:
Analysen av Fritiof i Arkadien är helt och hållet min egen, så den har jag inte läst någonstans, mer än att jag slog upp Arkadien och Vergilius i Nationalencyklopedin. Konstigt nog tycks vi inte se det som ligger framför näsan på oss i en text. När man väl sett Skapelseberättelsen, Vergilius och Botticelli sammanvävda med en tjugotalsschlager, och det gamla Europas kvinnor ställda bredvid Nya Världens, ja då tycks det ju självklart alltihop.
Analysen av Fritiof i Arkadien är helt och hållet min egen, så den har jag inte läst någonstans, mer än att jag slog upp Arkadien och Vergilius i Nationalencyklopedin. Konstigt nog tycks vi inte se det som ligger framför näsan på oss i en text. När man väl sett Skapelseberättelsen, Vergilius och Botticelli sammanvävda med en tjugotalsschlager, och det gamla Europas kvinnor ställda bredvid Nya Världens, ja då tycks det ju självklart alltihop.
Andra sånger som också är mycket sinnrikt konstruerade (men naturligtvis ur helt andra aspekter!) är exempelvis Så skimrande var aldrig havet, Kom i min famn (Sommarnatt) och Damen i svart med violer.
Så det är bara att sätta sig ner och läsa, spela, sjunga och iaktta texterna uppmärksamt. Då ser man efter ett tag hur han gjort (Aha! Vilken rackare! tänker man), vilket ger en ytterligare förhöjd njutning av
Taubes sanslösa förening av intellekt – som nästan aldrig syns på ytan, och sensualism – som däremot känns på djupet.
Kolla också in Taubes tolkningar av fyra shakespearesonetter, som han kallar Di ktaren och tiden . När man gjort detta kan man roa sig med att försöka göra en egen tolkning av en av dessa sonetter (rimmade enligt shakespeares mönster) och därefter begrunda resultatet. Det är mycket givande.
Ett skakande kvinnoöde gestaltas i M ålaren och Maria-Pia, en sång som Taube själv aldrig spelade in. I slutraden drar han undan ridån och bakom kvinnan i Ligurien står historiens alla kvinnor som krossats av den manliga imperialismens meningslösa våld. En av hans starkaste sånger. Rätt tolkad blir den fasansfull..
Två bra böcker om Taube är den som Mikael Timm har skrivit, liksom Georg Svenssons. Det lär ha kommit en ny (bra!) bok av en ung forskare i Göteborg vars namn jag inte kommer ihåg just nu.
Hilsen
Sven
2 kommentarer:
For meg var Taube-musikken en del av min fars musikk som jeg syntes var kjedelig og treig... Bortsett fra at jeg likte Rønnerdahl og noen andre. Det var ikke musikk som jeg satte meg ned for å lytte til. (Det synes jeg for øvrig er et problem: jeg bruker stort sett musikken som bakgrunnsmusikk mens jeg gjør andre ting. Jeg er et rastløst menneske og har snart ikke tid til noe... Derfor var faktsik også Dialogseminarene et frirom hvor jeg var til stede fullt ut... Selvsagt trenger vi slike rom og spørsmålet blir hvordan man kan etablere flere slike rom. Jeg tror vi lever i en tid hvor det er lett å gå av sporet pga. alt som er mulig å gjøre, lese, se... i tillegg til alle de kravene som andre stiller...). (Det var en lang parentesbemerkning, men jeg liker meg ofte bedre innenfor parentesen enn utenfor...). Jeg ar lyst til å finne ut litt mer og lese litt mer om Taube. Han står sterkt i Norge også selv om vi har vår egen folkelige poet fra samme periode: Alf Prøysen (som ble et symbol for Norge og det norske da jeg bodde i Sverige. Da de spilte Lille vakre Anne på radioen gikk det kaldt ned over ryggen på meg). Her kommer assosiasjonene akkurat som på seminarene...Vidar Sandbeck (mannen bak "Ja se penengar...) (som jeg intervjuet om videofilming hjemme i hagen hans...). Jeg må stoppe der. Det er farlig å reflektere...
Atle
Evert Taubes musikk betyr veldig mye for meg. (Kanskje jeg tilhører generasjonen før deg, Atle…?). Mens jeg skriver dette, blir jeg akkompagnert av Taube selv som synger ”Stockholm, i ditt sköte vill jag drömma, sorglöst, när din aftontimma slår” (Stockholmsmelodi). Helt siden tidlig på 70-tallet har jeg sunget og spilt Taubes sanger på piano og gitar. Det er så mye som tiltaler meg – melodiene, tekstene, beskrivelsene, livsgleden, detaljene, kjærligheten, stemningen…. Vanskelig å trekke fram favoritter, for det er så mange, men jeg kan jo nevne Så länge skutan kan gå, Calle Schewens Vals, Sjösalavår, När jag var en ung caballeiro, Nocturne, Här är den sköna sommar, Fragancia, Den glade bagarn i San Remo, Damen i svart med violer, Fritiof och Carmencita, Stockholmsmelodi, Maj på Malö (jeg var en gang på Flatön og så butikken til Handelsman Flink og stedet der Taubefestivalene arrangeres om sommeren). Akkurat nå synger Evert: ”Livet er så kort, sluta kämpa mot alt smått”…og det kan han jo ha rett i. Tilbake til listen, jeg må også ta med Dansen på Sunnanö, Den lycklige nudisten, Fröken får jag lov” osv.osv. Og ikke minst; Fritiof i Arkadien som Sven sang så flott på eksamensdagen. Det hører med til historien at mens jeg leste Svens kjempeinteressante eksamenstekst, hadde jeg nettopp Fritiof i Arkadien i tankene, og ganske pussig var det da at han kom syngende og spillende inn med akkurat den!
Jeg har mange bøker om Taube og hans tekster, men vil nevne en spesiell: For noen år siden kjøpte jeg i den svenske bokhandelen i København (Store Kongensgade) et praktverk av en bok: Till bords med Evert Taube. Det er en kokebok der Everts sønnesønn Jesper Taube, en fremstående kokk, presenterer oppskrifter knyttet til Taubes gode liv med mat og vin, og med tilknytning til Taubes sanger. Her finner vi
Minestrone från Ligurien, Den glade bagarns tiramisu, Pampasgryta og Ellinors Blåbärspaj osv.osv. Men like mye er det teksten i boka og de fantastiske bildene fra Taubes liv som gjør boka så spesiell. Aller først i boka finner vi lapp med Taubes håndskrift, datert julen 1949: ”Till min älskade Astri med tack för den njutningsrika och hälsosamma förplägningen under 30 års samvaro och hemliv”. Evert Taube.
En gang laget jeg et selskap med oppskrifter herfra og med Taubes musikk. Det ble en kveld verdt å minnes.
Hilsen til dere alle fra Marit.
Legg inn en kommentar